Han kom som en räddande ängel den dag vår dåvarande lärare inte längre kunde hålla ordning på klassen. Den 'gamle' som hade matte framme vid katedern medan vi elever ställde bänkarna åt andra hållet och tecknade istället - och det var 1956/57!
Det satte förstås fart på rektor och övriga lärare, det blev föräldramöten och vår revolt resulterade i BÖRJE!Han var också den som fick mig att börja spela golf för snart trettio år sedan och vi har delat många kaffestunder och mycket prat sedan dess.
Idag tog vi farväl av honom i kyrkan och jag är så ledsen över att jag inte kom ihåg honom med en blomma på Internationella lärardagen den 5 okt - jag önskar så att jag hade visat hur uppskattad han varit, både som lärare och vän!
Men jag hoppas att han snappar upp mina ord som nu flyger i luften, annars ska jag komma ihåg att tala om det när vi ses igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar