Var på begravning igår. En ungdomsvän, som trots att vi setts väldigt sällan under hela vuxenlivet fortfarande kändes som en nära vän.
Jag mindes hans spralliga och glada sätt - kunde riktigt se honom framför mig. Och känna saknad över att jag/vi inte hållit kontakt bättre. Jag blev påmind om betydelsen av att i livet vara en vän, finnas för varandra. För livet tar så plötsligt slut!
Häpnade över att det var så många gamla människor bland oss som tog farväl - ända tills jag kom underfund om att vi nog var jämnåriga.....
Det var en vacker begravning och fastän jag inte är särskilt religiös så uppskattade jag verkligen det här sättet att avsluta en människas levnadsbana på. Stillhet, eftertanke, förutom några psalmen lite annan vacker musik. Hur ska man annars göra?
Tänker på vad Mark Levengood sa om vänlighet - det räcker inte att tänka vänliga tankar, man måste leva det också - ringa, skriva - hälsa på. Hålla kontakten helt enkelt. Ska försöka bli bättre på det....
Vila i frid, käre vän!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar