Jag skulle aldrig palla med att vara hans mamma!

Jag läser Jacobs blogg, den berör mig starkt. Han är fotograf och ute på månadslånga uppdrag i några av de oroshärdar som finns runt oss. Får känslan av att det är som en drog, absolut inte lustfyllt men tvingande. Bara text, poetiskt och fängslande.
Jag kollade in hans bilder också och kunde konstatera att våra så kallade problem och ev orättvisor är peanuts!
Vi lever ett fantastiskt gott liv i det här landet och får tacka vår lyckliga stjärna - tror inte att jag vill blanda in någon Gud, religionen orsakar tillräckligt med problem - att vi har den förmånen. Vi är ju alla människor på samma planet, men våra villkor är extremt olika. Krig, sjukdomar, matbrist, förorenat vatten, galna makthavare, klimatpåverkan.... Hur problemen ska lösas, därom tvistar de lärde, och under tiden så går människor under. De flyktingar vi tar emot är ju i antal en droppe i havet och de med störst behov kommer troligen aldrig så långt.
Du hittar länken här längst ner till höger. 

Solen skiner värmande och vackert i det här underbara landet trots mitten av september och vi har njutit av dotterbesök i helgen. Dagarna tillbringades i stugan där barnbarnet har slitit ut ängen med sin cross. Han har verkligen roat sig. Fick till lite bilder, några av dem riktigt lyckade, men jag hade ju mycket tid att träna.

Pappan hade sin leksak med också!