torsdag 26 november 2015

Yippie - Leksand vann

Äntligen gick det vägen. Har varit riktigt olycklig för deras skull, de hade ju totalt tappat självförtroendet och glädjen. Men ny tränare, nya ansikten och nya ord - iofs värmländska och norska är ju inte så långt ifrån varandra? - gjorde tydligen gott. Hoppas det håller i sig.
Före hockeyn så bjöd Rolf mig på födelsedagsmiddag på rest Akropolis i Leksand. Han var nöjd med sin mat, men jag hade kunnat göra min lax bättre själv. Det där med 54 grader inuti var passerat med råge, dessutom var den salt. Kinkmoster! Men vinet var helt ok. Pinot Gris.
Kollade tv'n idag. Repris av uppdrag granskning som handlade om Ulf Ekman och Livets ord.
Fy fan säger jag! Vilka jäkla svin och roffare det finns i den sekten, om det finns i andra också har jag ingen aning om, men stackars församlingsmedlemmar som får höra hur gott det är att giva, skänker sina surt förvärvade slantar till församlingen och tror att det ska ge dem frälsning - och så är det tydligen han och hans anhöriga som lägger rabarber på allt! Lurad!!
Och finns det någon rättvisa så bör ju bossen Ulf hamna i den hetare regionen när den dagen kommer - och den kommer! Vad jag vet så har ingen hittills lyckats komma igenom det här livet utan att dö....

jag har tappat tron på männsikans godhet, tycker att de allra flesta oavsett religion, tillber Mammon!

söndag 22 november 2015

Till stugan en sväng idag

Kollade lite skidåkning på förmiddagen, sen packade vi varsitt kokt ägg och varsin banan, min fotoväska och satte på oss varma kläder. Fågelfröautomaten skulle fyllas på, så in en sväng på Hemköp; solrosfrön 20 kg för 279 kr. Tredje säcken i höst! Det är dyrt med husdjur, bättre med katt kanske, den kan ju föda sig själv på möss och fåglar....
Vid stugan var det vackert, full sol och rimfrost i gräs och mossa och på sjön spelade vassorgeln. Låter fånigt uttryck kanske men varje vasstrå hade en liten isklump nere mot vattenytan och när det krusade på sjön så klirrade det så underbart fint. Såg väldigt fint ut också. Och en länk till Flickr för dig som orkar kolla!


lördag 21 november 2015

Internationella mansdagen

firades i torsdags liksom min namnsdag och många med mig, Marit, Maja, Birgit och en hel massa fler.
Jag tände ett ljus då, för oss och speciellt för min pappa som skulle ha blivit 104 år! Han gick bort 1988 men lever kvar i minnet. Saknad!

fredag 20 november 2015

Besökte jag dotterns garageövervåning

Där finns mest bara styrketräningsgrejer men jag hittade en låda med salta grodor! Mums - men de har nog stått där länge....

torsdag 19 november 2015

Konstrundan

Phu! Nu har vi sjösatt projektet Konst vid Rättviken. Så det är bara att hålla tummarna att det fallit i god jord. Men jag hoppas och tror att det ska bli näst intill succé. Kul, iaf. 

onsdag 11 november 2015

En natt på sjukan

Så har jag då sovit kontrollerat.
Efter att ha väntat sedan februari blev det äntligen dags för mig att pussa guben adjö och sätta mig på bussen till Avesta för att via akutintaget bli inkallad till sömnlabbet. Han - guben - påstår ju att jag snarkar och huruvida jag hade ohälsosamma andningsuppehåll visste vi intet. Det här skulle ge svar.
Nåväl - kl 20 släppte bussen av mig utanför akuten och en timmes väntan låg framför mig. Inga pengar till fikaautomaten men ett äpple jag hade med mig fick duga tills dess en rar sköterska kom och ropade upp alla som skulle sova på sömnlabbet.
Väl däruppe fick jag rum 6, försett med en inte alltför bred säng dock med tjock madrass som knarrade och dessutom TV med jättemånga kanaler. Syster V installerade mig och plockade på mig utrustningen som skulle mäta snarkningar och andningsstopp, jag kände mig som en julgran! Förutom mätapparaten som fästes på min tjusiga nattdräkt,  'I need hugs and kisses and some sleep' slingrade sig tunna gröna trådar runt mina ben, de slutade inte i julgransljus men i små kontakter som sattes fast framme på benen för att mäta ev myrkrypningar.
Efter en timmes tv-tittande var det dags att sova. Hann inte mer än slumra in så var det bara att hoppa upp igen - KRAMP i benet! Försiktigt försiktigt, tänk på trådarna - så lagom lätt när benet skrynklar ihop sig uppifrån och ner, men jag lyckades. Upp och dricka vatten, massor, ur en pytteliten snapsglasmugg och det kan ju vem som helst förstå att det tog tid! Ytterligare en gång fick jag hoppa upp ur sängen - jäkla kramper! Sen sussade jag sött tills Syster V kom och väckte mig strax före 6. Okristligt tidigt om jag får säga.
Bort med sladdar och dosor och på med kläder, för här skulle frukosteras. Inte 5-stjärnigt tyvärr, men jag fick kaffe och en skvätt 3% fil och en macka. Helt OK.
Sen fick jag träffa en söt liten doktor som sa att mina andningsuppehåll var måttliga, dock snarkade jag lite men jag behövde ingen apparat. TACK för det.
Hemfärd, fick lifta med en annan sömnpatient till Falun och buss därifrån, det sparade två timmar för mig - ett stort tack!
Men på eftermiddagen så kröp jag under filten och sov sött en timme säkert! Jätteskönt!